Amelié

Det var för ca fyra år sedan på dagen som jag rykte in. SJUKT längesen, men det känns som igår.
Speciellt känns det som igår när jag får för mig att lyssna på den där låten. Vår sång. 24.ans sång. Eller egentligen uppskattade nog inte grabbarna den så mycket jag gjorde...
Men S tog in pianot den där vinterkvällen och började spela underbara toner. Jag blev förälskad i sången och dess dystra men ändå hoppfulla noter.
På min begravning vill jag att ni spelar den.
Den påminner mig om glada dagar, men oxå om jobbiga stunder. Den påminner mig om hur jobbigt livet kan vara, men oxå hur ömtåligt det är. Lev varje dag som det vore din sista. Var tacksam för det du har och längta inte ihjäl dig över det du inte har. Det kommer så småningom, och gläds åt det då istället.

Förkylningar suger. Jag ser ut som jag legat i en igloo i ett år och aldrig sett solljus, och som om mina lemmar har förfrusit, för röd om näsan, jag fryser, sen e jag varm, sen fryser jag, sen svettas jag...

Imorgon ska jag iväg till Ikea me J, först frukost här hemma, men det ska bli skönt att ta en dusch o fräscha till mig lite, känns inget bra alls just nu dock...

Jag är helt förälskad i varje ton. Jag lyssnar på den om och om igen som om den vill berätta något för mig.

Comptine D´Un Autre Ete- L´Apres Midi

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback