whitedahlias

Det är ett suspekt ord egentligen.
Kan man vara olyckligt kär i ingen speciell? I så fall är jag det.
Kärlek innefattar så mycket. Många positiva saker men oxå en hel del jobbiga och tråkiga.
Usch, va negativ jag e. Kan det månne vara en släng depression jag smittats av? Jag e sjukt trött hela tiden och jag e inte alls positiv. Jag känner mig grå o tråkig. Ful och äcklig.
Men mest av allt känner jag mig oälskad. Inte av min familj, dom älskar ju mig oasett... Men det känns som jag ger så förbannat mycket, men får tillbax lika med noll.
Kan såklat ha med jobbet att göra. Ungarna är härliga, men dom ger inte mycket tillbax. (Vilket är fullt förståligt, för just det som är deras problematik, och dessutom ska dom inte ge mig någontong.) 
Jag ska vara glad o trevlig och proffisionell hela dagarna, men sen kommer jag hem till min tomma lägenhet. Som dessutom ingen mirakulöst städat eller fixat iordning. Jag lyssnar på sorlig musik mest hela tiden, det är ett tydligt tecken på sinnesstämmningen...
Jag vill åka bort. Jag vill vara ledig. Jag vill att det ska vara sol och varmt. Jag vill inte vara här. Jag vill äta en massa glass och tycka synd om mig själv. Jag vill vara älskad och saknad, av någon. Jag vill ha någon att pyssla om.
 Någon att laga mat till och skämma bort med presenter och mysiga stunder. Alltså.
Jag är olyckligt kär i ingen speciell...