whitedahlias

Men vem skadar det i längden? Inte mig i alla fall, o ingen annan heller för den delen. Det är väl bara bra att sträva efter höga mål, då når man längre än ifall man satsat lågt. Eller?
Jag tänker fortsätta med det oavsett vilket, för sån e jag och jag ÄLSKAR det:)

Varit o tränat precis. Alltså. Jag e skitstark (så stark så jag tänker inte skriva det här för då kommer du inte tro mig:)
Men fullkomligt hopplöst på uthållighet. Jag är alltså mentalt stark i korta perioder o sen faller jag som om någon huggit av mina fötter. Så, om du ska ta med mig i krig. Väck mig när det är skottlossning o låt mig vila mig i form resten av tiden. Och detta börjar bli jävligt irriterande. För såhär har det alltid varit... Jag vill förändra det, men jag behöver ett bra upplägg, och bra mål o motivation. 

Sen är det ju inte så att jag siktar för högt där bara, utan det gör jag även i andra delar av mitt liv... Det är inte heller alltid så uppskattat, och som brorsan säger, du skrämmer iväg dom...  Men jag kan inte hjälpa det. Har höga krav, och tycker inte att det e något att gå smussla med, det e väl för man bara att säga det. Hur svårt kan det vara. Och alltid har jag tänkt så här. Men just denna biten, denna gången, ska jag göra annorlunda. För jag vill inte skrämmas. Eller jag är helt enkelt rädd för att sabba. There, I said it.

Imorgon är det äntligen fredag och då vankas det tacos hos mor o far. Efter att jag jobbat, ätit fredagsfika, shoppat presenter, städat och handlat.

Nu ska jag snart se Per när han lagar mat. He is da shit...:)

Sen ska jag läsa lite i min bok. Jag drömde tyvärr mardörmmar om det inatt. Flyga drake håller jag på med, och jag drömde att jag blev våldtagen, men fy fan va jag sparkades o slogs, och det slutade med att jag klarade mig undan. Men jag var skakig, och när jag vaknade så fanns känslan av olust kvar...

Lilla Valpen, han e så söt;)