whitedahlias

Jag börjar fundera på ifall jag egentligen vet vem jag är. Det är som om något krypit under mitt skinn och jävlas. Jag vet inte om det är bra eller dåligt. Men en sak vet jag. Jag är mer tankspridd än vanligt.
Men en sak återkommer jag ständigt till.
Varför?
Och kanske det mest aktuella just nu. Varför just nu och varför just du? Nu?

Jag vill bara ha tillbaka helgen. Leva i bubblan och slippa fundera. Bara leva i nuet och inte i framtiden eller i dåtiden. Bara vara nu och känna nu. Inte tänka på någon annan än dig och mig. Jag vill bara vara. Med dig.

Sånt här är bedrövligt jobbigt...

Helst vill jag bara till den där veckan i solen med dig. Mina tankar snurrar, runt runt runt. Jag vill att dom ska stanna och berätta för mig vad som ska hända.
Med mig.
Vad ska hända med mig för helvete???
Vad ska hända i mitt liv?
 Va? Va?
Berätta för mig!!!!
Jag blir så jävla trött. Jag blir så jävla förbannad.

Om du och jag var menade, varför är det så komplicerat?
Om du och jag var menade, varför är du inte här nu?