Fortfarande...

Lika disträ i mina tankar som igår...
Men det känns mer och mer uppenbart vad som måste ske. Ett så stort steg bara, gud vad jobbigt allt skulle bli nu då. Trodde att du skulle allt flyta på och jag skulle vara lycklig i alla mina dagar. Kanske ska satsa på en affär istället... Kompis? Nej. Men då skulle jag få veta hur jag skulle bete mig och hur göra.
Jag vill vara med honom så mycket. Hela tiden. Vill höra honom andas. Vill höra honom prata. Vill läsa vad han skriver. Vill aldrig aldrig att det ska ta slut, fortsätta i evighet. Gör det det?
Någon gång? Med någon?
Jag vill tro det, och i så fall är han den som det skulle kunna vara så med. Mogen, vet vad han vill, men samtidigt inte vardagstråkig. Vi skulle ha så mycket roligt ihop. Är helt övertygad.
Och han skulle inte vara sådär jobbigt pinsam och hans skulle alltid sätta mig i fokus. Han skulle aldrig vilja att jag var ledsen eller irriterad, då skulle han bara hålla om mig, säga snälla saker, och sen skulle han kyssa mig med sina mjuka läppar. För det har han.

Önskar så att jag visste hur jag skulle göra, det känns som allting är som en röra i mitt huvud. Vet inte hur jag ska berätta det. Ska jag berätta det. Du, jag är nog kär i en annan...
Eller okej nog är att ta i underkant. Galen i en annan. Han gör mig glad, pirrig och upprymd. Han är vacker, och han är underbart omtänksam. Snäll och rolig. Ja, men va fan ska jag säga. Han är allt jag vill ha. Han är den jag vekat ha i två år!
Och förmodligen kommer jag vilja ha honom i flera år till om inget händer.

Zwan-Honestly
Honestly you can try to wipe the memorys a side but its you, its you ill miss...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback