Förkylningen...
Alltså. NU vet jag varför jag satt i mig en massa mat dom sista dagarna. Idag bröt den ut. Den helvetiska och tyvärr även obligatoriska höstförkylningen.
Egentligen borde jag inte vara överraskad eftersom de flesta i min omgivning går omkring och snorar, men lika sur o irriterad blir jag ändå varje gång. För här lägger jag ner min tid o själ i att äta nyttigt, träna bra och allt för att stärka mitt imunförsvar och vad får man???
Inte ett jävla skit.
Förkylningsgubbarna bara skrattar mig rakt upp i ansiktet och säger- Hehehe, du har inget att komma med lilla gumman, vi e starkare, bättre och mer uthålliga än du någonsin kommer att bli.
Alltså det är egentligen tur att dom ändå e snälla nog att lämna min kropp efter några dagar, tänk om det varit värre virus eller bakterier som entrat min kropp. Då hade helvetet brutit ut. Så tack, snälla små förkylningsgubbar för att ni är ni. Jag ska vårda er väl med glass och te och vara glad för att ni inte är värre än vad ni e.
Träningen gick bra, men såhär i efterhand kan jag känna att jag nog inte borde ha tränat med tanke på dom små gubbarna. Men dom hade inte gett sig till känna än, så jag känner mig inte dumdristig som tränade sjuk.
Ett sista försök att döda dom små ska jag ändå göra med en snaps och vitpepparkorn, hjälper inte det så...
I have nothing...
Egentligen borde jag inte vara överraskad eftersom de flesta i min omgivning går omkring och snorar, men lika sur o irriterad blir jag ändå varje gång. För här lägger jag ner min tid o själ i att äta nyttigt, träna bra och allt för att stärka mitt imunförsvar och vad får man???
Inte ett jävla skit.
Förkylningsgubbarna bara skrattar mig rakt upp i ansiktet och säger- Hehehe, du har inget att komma med lilla gumman, vi e starkare, bättre och mer uthålliga än du någonsin kommer att bli.
Alltså det är egentligen tur att dom ändå e snälla nog att lämna min kropp efter några dagar, tänk om det varit värre virus eller bakterier som entrat min kropp. Då hade helvetet brutit ut. Så tack, snälla små förkylningsgubbar för att ni är ni. Jag ska vårda er väl med glass och te och vara glad för att ni inte är värre än vad ni e.
Träningen gick bra, men såhär i efterhand kan jag känna att jag nog inte borde ha tränat med tanke på dom små gubbarna. Men dom hade inte gett sig till känna än, så jag känner mig inte dumdristig som tränade sjuk.
Ett sista försök att döda dom små ska jag ändå göra med en snaps och vitpepparkorn, hjälper inte det så...
I have nothing...
Kommentarer
Trackback