Det är en sån dag...
Jag ska vara riktigt ärlig denna gången o se hur det känns...
Igår blev jag dissad av 88:an a.k.a norrlänningen. Det sög. Jag känner mig fortfarande ful, otillräcklig o besviken. Jag blir fruktansvärt arg på mig själv för att jag tillåter mig att såras. Fast på ett sätt, jag lever ju inte ifall jag inte blir glad, ledsen, sårad, besviken...
Det sa en mycket vis kvinna till mig igår (A-L), och då svävade jag fortfarande på moln o kände inte in mig tillräckligt i det djupa resonemang... Då hade jag just haft det underbart med honom.
Jag vet att det har gått skitfort o att jag kanske inte borde fundera så värst mycket över det redan, men det är moi i ett nötskal. Funderar, tänker o analyserar. Jag brukar dröja innan jag släpper in någon, och det gör fruktansvärt ont för jag gjort just det o blivit ratad. Inte konstigt att det sårar, att bli ratad för den jag verkligen är. Det e pest!
La fram detta resonemang till favoriten igårkväll. Hon försökte väl pressa fram något vettigt, men det slutade med att jag nog inte behöver hjälp after all... Men vet du?
Det hade varit så jävla skönt om någon kunde säga till mig hur jag skulle känna, tänka och göra!
Jag vet att jag gillar honom mycket, det jag känner än så länge då...
Det är därför det inte alls e roligt. Och det är därför jag kommer att smälta ifall han hör av sig eller vill träffas.
Jag kommer gråta fler tårar över denna grabb, jag känner det på mig.
Jag vet att jag kommer fortsätta grubbla över honom ett bra tag till.
Jag vet att det är pga av honom jag nu sitter o kollar på Fantomen o gråter.
Jag vet att det är därför jag hällt in en flaska rosé.
Jag vet att jag känner som jag gör pga av min romantisering av livet, av en man.
Jag vet att mina förväntningar inte stämmer in i verkligheten.
Men jag vill ha det så. Just nu. Han gjorde allt rätt. Fram till nu....
Helvete. Förlåt mormor för svordomarna...
Jag vill för fan träffa honom. Jag vill för helvete ha en fantom. Det finns ingen. Jag vet. Men låt mig leva i min drömvärld ett tag till. Jag själv som kommer bli klok på det så småningom.
Jag borde börja sjunga. Jag e grym.
Jag anser själv att jag borde bli utvald att spela Christine på en opera i London.
På tal om det (utomlands), så är jag helt sjukt sugen på att dra iväg någonstans. Jag är fruktansvärt neggig idag. Men det får jag vara. Jag vet det. Jag är jävligt medveten om fantamej precis allt. Det e ruttet så in i den!
Well. Nu ska jag se slutet på filmen, sen lyssna på Roxanne från Moulin Rouge...